Det är något som blir väldigt känslosamt samtidigt att man vet långt
in i hjärtat så kommer det kännas bra att vi gjorde det.
Vi sjöng "Högt ovan himelens stjärnor" efter ingångsmusiken samt
några några Taizesånger i fyrstämig kör under avskedet.
När kören, som tog avsked sist, hade lagt ner sina blommor ställde vi oss
i en ring runt kistan, tog varnadras händer och sjöng den sång som vi alltid
avslutar våra körövningar med. Texten är en Irländsk bön.
Må din väg gå dig till mötes
och må solen värma din kind,
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar